TINA AHLIN: - Bristen på empati kan skrämma mig!

Allmänt / Permalink / 0
Hej alla härliga vänner!

Hoppas det är fantastiskt med er och att ni njuter av alla vackra, färgglada löv ute! Ja nu är hösten här och jag tycker att det är jätteskönt. Frisk skön luft ute och helt underbart att traska med min hund i skogen. Rena meditationen! :)

Dagens blogginlägg gästas av en tjej som jag tycker sprudlar av energi. Hon är född 6 juli 1967 i Tyresö församling i Stockholm. Hon är en svensk kompositör, pianist, sångerska och munspelare. Hon har samarbetat med flera av Sveriges största popartister såsom Lisa Nilsson, Thomas Di Leva, Orup, Stefan Sundström med flera.

Ni kanske har sett henne i tv-programmet ”Så ska det låta” som vikarierande lagledare. Hon har haft en uppskattad musikhörna i SVT:s ”Gokväll” och hon har komponerat och arrangerat musik för konserter, teaterföreställningar och långfilmer. Även arbetat som kapellmästare för musikalen ”Råttfångaren” på Dramaten och mycket mycket mera.

Får jag presentera kompositören, pianisten: TINA AHLIN!

- Berätta lite om dig själv! ber jag Tina.

- Jag är gift med en trumslagande make från Norrland som heter Morgan Ågren, vi har varit gifta en sisådär 13-14 år. Han är en rolig och omtänksam man, och med väldigt mycket humor! Vår son heter Alvin och är 13 år, och har också mycket humor, sen har vi två vovvar, Billie och hennes nyfödda valp Frida. Vi bor på Värmdö i Stockholms skärgård. Har en liten gammal minigård kan man säja, med fem små hus, lite Pettson och Findus. På den gården finns ibland rådjur, salamandrar, en och annan groda och två trogna koltrastar som badar i vår damm.

- Vilket härligt liv! Jag har själv två hundar och älskar djur. Du bodde ett år i Tyresö, grannkommunen där jag bor. Sedan växte du upp i gamla Spånga. Hur var din uppväxt?

- Det var ett mysigt område med många gamla trähus. Kanske därför jag är så förtjust i gamla trähus än idag. Min uppväxt var fin, med mamma, pappa och en syster. Min pappa gick bort i våras och det var väldigt sorgligt. Han har uppmuntrat mig mycket inom musiken, köpte massor av jazzskivor, noter och instrument. Jag har en flygel hemma som min gammelfarfar har byggt, svarar Tina.

- Du fyller 50 år nästa år. Hur känns det? Vilken ålder känner du dig som?

- Jag tycker nog som alla andra att det är halvtrist att bli äldre. Däremot försöker jag förhålla mig lite nyktert till det, känna lite ödmjukhet för det, att vara jäkligt tacksam att man ens får vara med…det finns ju de som inte ens får uppleva sin 50-årsdag. Så att sätta på sig andra glasögon och tänka ”Tack för att jag är frisk” ger lite vettigare perspektiv. Dessutom umgås och spelar jag mycket med folk som är äldre än jag och där kallas jag ungdomen, vilket är ganska trevligt! Jag vet 70-åringar som är underbart barnsliga, och 30-åringar som vore de pensionärer, så ålder är verkligen relativt.

Ja så är det. Och dagens pensionärer är enormt hurtiga och har bra kondition. Jag har jobbat i ca 20 år som spinningledare och oftast har pensionärerna bättre kondition än 20-åringarna vilket är skrämmande. Och tänk på Dagny 104 år, som jag har haft som gäst i min blogg, världens äldsta bloggerska stod det i tidningen idag. Det gäller att hålla kropp och knopp igång. :) Åldern är bara en siffra på ett papper och den ändras hela tiden så ingen ideé att hålla ordning på den. :)

- Många såg dig säkert i programmet ”Så ska det låta” där du fick hoppa in och vikariera. Jag tycker att du klarade det med glans. Vad tycker du själv?

- Tack snälla! Det är så länge sen så jag minns det knappt, vår son var nyfödd då så allt var lite snurrigt och uppånervänt. Jag såg faktiskt aldrig programmen så jag vet inte, är ju inte så förtjust i att titta på mig själv. Men de som såg sa att det var godkänt så det får jag nöja mig med haha!

- Har du något speciellt minne från ”Så ska det låta”?

- Det knasigaste var nog allt ståhej, att kvällstidningarna ringde stup i kvarten och att man fick smugglas in bakvägar till SVT. Och när programmet gick var det över 3 miljoner som tittade. En overklig bubbla det där! Och samtidigt satt man med liten bebis och var inne i amningsbubblan, så dubbla bubblor kan man säja! :)

- Du har jobbat med så många olika saker tex varit programledare för ”Tinas Trädgård” på TV4 Plus. Vad tycker du bäst om att jobba med? Trivs du att ha varierande arbeten eller vill du helst jobba med en sak? undrar jag.

- Det är nog variationen som är roligast, jag blir alltid lite rastlös när det blir för enformigt. Därför är teaterjobb inget som passar mig så bra, när det går rutin i något, när man måste göra samma sak kväll efter kväll… Jag trivs toppen när det finns utrymme för improvisation, där inga konserter är den andra lik, när man får variera sig. Eller när man får ombyte, sociala perioder av turnerande byts till perioder av ensamt skrivande. Ju äldre man blir så tror jag att kunna variera sig blir än mer viktigt, en del jobb försvinner av naturliga skäl, det kommer en ny generation musiker och det ska det ju göra! Så man måste också jobba lite mer aktivt för att få vara just aktiv, svarar Tina.

- Berätta om Skärgårdsturnen 2016! Hur var den och vad gjorde du?

- Jag startade upp den med två vänner, kändes så skitroligt att få starta upp någonting eget som vi också hoppas få göra flera år framöver. Så jag fungerade som lite konstnärlig ledare om man nu får vara så pretentiös, letade upp bandet, som blev ett riktigt dreamteam och så artisterna, Louise Hoffsten, Rigmor Gustafsson och Lill Lindfors. Det var ett helt underbart gäng som åkte en fin gammal träbåt ut i Stockholms skärgård där vi gjorde konserter i magiskt vackra sommarkvällar... Är omåttligt stolt över den här turnén som vi också gjorde i samarbete med flera lokalproducerande aktörer.

- Du har blivit nominerad två gånger för årets visa. Berätta!

- Min första skiva som blev nominerad var en instrumental skiva med bara flygel och kromatiskt munspel som jag gjorde helt själv, och det var ju totalt oväntat att den skulle bli grammisnominerad.

- Örter har jag hört har hjälpt dig mycket. Några bra tips för Hälsan? I matlagning? Dina favoritörter? frågar jag vidare.

- Jag tycker om att laga mat och använder mycket örter då. Har gjort örtsalt nu med citronverbena, dragon, rosmarin och citrontimjan, blir gott. Sen brukar jag göra krämer med ringblommor, salvia och läkemalva. De blir superfina tycker jag. Och jo en del använder jag till huskurer, bär tex. havtorn och fläderbär, mycket c-vitaminer. Ingefära är ju alltid bra. Gurkmeja har jag odlat nu, gurkmeja är antiinflammatoriskt… Tycker det är kul med en hobby. Musiken var ju det från början men är ju faktiskt mer jobb än hobby idag på så vis att det ställs krav, en hobby ska ju bara vara kul, och det är trädgården och matlagningen…..

- Hur väljer du vilka artister som du vill samarbeta med?

- När jag jobbade med Gokväll eller med andra program och fick vara med lite i urvalsprocessen så försökte jag ofta lobba in lite alternativa förslag, eller musiker och artister som inte alltid är med i tv, eller musik som inte alltid hörs. Så det blev lite mer jazz, visa, folkmusik än kanske det vanligen hörs i tv. Ale Möller, Rigmor Gustafsson, Sofia Karlsson, Monica Dominique, Stefan Sundström, det blev fina möten tycker jag. De sammanhang nu, såsom Skärgårdsturnen så tänkte man också väldigt mycket på vilka man tyckte mycket om som personer, och vilka som skulle trivas på båt ute i skärgården. Lill är ju underbar , likaså Louise och Rigmor. Och de artister vi frågat för nästa sommar tycker vi alla i hela gänget väldigt mycket om! Det sociala är ju oerhört viktigt när man turnerar, att man funkar ihop och att det inte blir några neuroser plötsligt….

- Har du råkat ut för några ”smällar” under din artistkarriär? I så fall vilka?

- Ja jo några stycken, det ingår ju tyvärr...Som i de flesta yrken. Eller som i hela livet, det kommer smällar lite då och då. För min del var nog det tyngsta året på en teater i Stockholm, där jag samarbetade med ett sällskap som jag inte mådde så bra av.

……Jag hamnade lite mellan stolarna på scenen och vantrivdes väldigt bakom. Det var ett år med mycket sömnlöshet och ångest. Men allt har ett slut som tur är, och det jag lärde mig av det året är att lita mer på min magkänsla än tidigare, agerar människor på ett vis där jag får ont i magen så ska jag långsamt backa därifrån… Sen har jag varit med om några tv-auditions som inte varit de roligaste, men å andra sidan har jag lärt mig att kunna skratta åt det. Många gräsliga minnen kan ju bli väldigt komiska med lite perspektiv....

- Hur ser du på att utvecklingen av skivor blir alltmer digitalt? Är det bra eller dåligt?

- Det är en komplex fråga, det finns både bra och dåligt med det. Det som akut måste lösas är ju hur upphovsmännen får betalt för sitt arbete. Om människor bara vill ha musik gratis kommer vi inte ha upphovsmän till slut, eller i alla fall väldigt mycket färre.

- Finns det något du skulle vilja förbättra med dig själv? frågar jag.

- Ja det är en del, jag kan bli väldigt less på min överkänsliga sida…att jag så lätt grubblar och snöar in på saker. Det heter tydligen något, det är ett syndrom, asch minns inte vad det heter. Men när jag läste det stämde det in på mig totalt. Men jag försöker se på det så snällt jag kan, att hellre överkänslig än underkänslig. Som Mia Skäringer så kongenialt utryckte det!

- Tips för att leva livet fullt ut?

- Det tror jag är en nöt att knäcka... Då ska man vara hund! Bara vara här och nu, att kommer en fluga flygande så kan man glo på den i evighet typ. Fundera hur man ska fånga den och om man ens ids! Men såna liv har ju inte vi människor som måste oroa oss för klimatförändringar, terrorhot, räkningar och barnens skolgång eller att inte taket ska regna in. Alltid är det nåt! När man helst bara vill glo på en fluga!

……Däremot kan ju vi försöka träna oss på att ha lite planetperspektiv, i möjligaste mån eliminera alla i-landsproblem och vara glad för det vi har. Vi har en flykting som bott hos oss hela hösten och det har varit väldigt hälsosamt för oss alla. Vissa dagar när perspektiven slår till med full kraft, så inser man verkligen hur mycket vi har att vara oändligt tacksamma för…

Ja det har jag sagt många gånger, att vi människor har mycket att lära av hundarna så jag håller med Tina. ”Att kunna leva här och nu” tex. Jag tror det är viktigt att unna sig att vara lycklig, våga uttrycka sina känslor, leva efter sina drömmar och skapa sina egna möjligheter. Våga leva! :) Jag jobbar själv med att just detta att våga uttrycka mina känslor. Ibland säger jag inte vad jag tycker till mina vuxna barn för att jag vill bibehålla en bra relation. Men det är heller inte bra att behålla saker inom sig. Jag tror vi alla har något att jobba med oss själva med.

- Hur ser dina morgonrutiner ut? Kvällsrutiner? frågar jag vidare.

- Jag är ingen morgonmänniska utan segar mig upp när sonen ska till skolan, det är oerhört trögt. Som tur är min make piggare och han går alltid upp först och lagar frukost. Jag går upp som nr 2, sonen nr 3, sist hundarna som är värst! Däremot är jag väldigt förtjust i kvällar och tycker alltid det är lite trist när dagen är slut och man måste gå och lägga sig. Där är jag jättebarnslig!

- Hur många timmar behöver du sova för att må bra?

- Runt 7-8 timmar vill jag helst ha, svarar Tina.

- Din favoriträtt & dryck? Är du vegetarian el vegan?

- Jag har vegetarian i perioder, tycker det också är otroligt gott. Men vi äter kött också även om jag helst skulle vilja lägga av med det helt, men det är ju så gott. Det finns en fantastisk gård på Värmdö som vi köper kött av, Malma Gård, och då vet man att det är djur som haft det bra. En vegetarisk favorit är dumplings eller vårrullar, man kan använda vad som helst, aubergine, valnötter, gratinerad paprika, och så rullar man in i rispapper och friterar. Även det här oumph tycker jag är supergott!

……Favoritdryck är Sauvignon blanc…ett iskallt glas, mm gott. Men äppelmusten från Värmdö musteri är extremt god också!

- Vad gör du detta år och nästa?

- Detta året ska jag fortsätta spela med Orsa Spelmän som jag spelat med några år, sen ska jag göra lite vinterkonserter med Jojje Wadenius och så håller jag med ett väldigt roligt projekt med Louise Hoffsten. Och så blir det Skärgårdsturnen nästa år.

- Ångrar du något i ditt liv? undrar jag.

- Ja det finns en del jag ångrar. En del som varit smärtsamt och tagit lång tid att bearbeta. Men man måste försöka försonas med allt, det är ett vackert och kanske lite underskattat ord, men vad jag lärt mig att tycka om det ordet; försoning.

- Är du rädd för något? Tror du på gud?

- Människan kan skrämma slag på mig, bristen på empati som finns. Och den ser man överallt, mot flyktingar, mot EU-migranter, mot utslagna människor. Att människor bryr sig så lite har blivit något av en sjuka, bara att bry sig om någon ensam granne eller att bry sig om ett annat barn som inte mår riktigt bra… Jag fattar det inte var denna egoism kommer ifrån. Den kan skrämma mig så mycket.

……Bristen på empati genomsyrar hela världen just nu och den är genuint avskyvärd. Om varje människa, varje dag skulle första göra något gott för någon annan, om än så lite, vilket nytt ljus världen skulle komma i.

…...Nej jag tror inte på gud. Det skulle kännas ganska bra att kunna tro att det finns en gud som reder upp allt, och vars händer vi kan lägga våra liv i. Jag tror tyvärr att vi människor själva får bära ansvaret för hur våra liv blir och hur vi sköter om oss och detta lilla jordklot. Och just nu är det ju skämskudde för människan som art. Men jag tror på nästa generation, det är fina ungar nu, med goda hjärtan och kloka sinnen!

……Däremot ska jag säja ang tron, att jag tycker väldigt mycket om kyrkan som rum och jag tycker mycket om de församlingar med diakoner och präster som gör ett genuint fint arbete med ensamma eller utslagna människor. Där fyller verkligen kyrkan en fin funktion!

Tack fina Tina (det rimmar :) !
Vill du komma i kontakt med Tina så når du henne på mail: tina.ahlin@telia.com
Hennes hemsida heter: www.tinaahlin.se

SKÖT NU OM ER SÅ HÖRS VI SNART IGEN!

KRAMAR FRÅN ER SARA.









Till top